Veni, vidi, ridi - en finansmans bekännelser

Knut Ramel

Det är sent 1970-tal och Knut Ramel har efter avslutade studier på Handelshögskolan i Stockholm ingen aning vad han ska göra med sitt liv. Efter några mellanstationer, hamnar han 1980 något slumpmässigt på investmentbanken Credit Suisse First Boston i London. 1984 flyttar Knut Ramel till den amerikanska finansjätten Merrill Lynch där han skulle tillbringa huvuddelen av sin drygt 30-åriga bankkarriär. Författaren får vara med om en nära nog makalös expansion av de internationella finansmarknaderna, en expansion som nådde sin kulmen i och med finanskrisen 2008. Det var också en miljö där ett litet felsteg snabbt kunde få ödesdigra konsekvenser. Han beskriver den konkurrensutsatta arbetsmiljön som utmärkte investmentbankerna och förundras över hur verkligheten ofta kom att likna ett monopolspel med riktiga pengar, pengar som gav sina mottagare en illusion av att ha uträttat något viktigt. Som rådgivare kom Knut Ramel i nära kontakt med toppskiktet inom svenskt näringsliv. Han skildrar, ofta detaljrikt, sina kontakter med företagsledningar och beskriver många affärer som framgångsrikt genomförs och andra som misslyckas. Det är en mycket personlig skildring där diplomatiska hänsyn inte tillåts skymma sikten. "Bokens undertitel, Veni, vidi, ridi, är latin för ”Jag kom, jag såg, jag skrattade” och speglar min svårighet att ta finansbranschen riktigt på allvar. Aktörerna på marknaden har under många år levt mycket gott på att låtsas att det som de ägnar sig åt är något mycket viktigt, komplicerat och sofistikerat. Därför är de värda sina ofta skyhöga löner och bonusar. Ibland kunde man som bankir uträtta något av stort värde men ofta var insatserna banala, onödiga och framför allt ett spel för kulisserna. Det är dessa kulisser En finansmans bekännelser söker öppna upp." Ur författarens förord