De tvångsförflyttade

Birger Ekerlid

De tvångsförflyttade är en roman om svensk kolonialism i Sameland. Den berör frågor som: ➢2000-talets gruv-boom ➢1950-talets vattenkraftsutbyggnader ➢1920-talets tvångsförflyttningar av nordsamer. Romanen utspelar sig delvis i tidningsmiljö. En redaktör får uppdraget att skriva om ett kontroversiellt gruvprojekt i ett område som är av riksintresse för rennäringen. När han skriver om den planerade gruvan i Rönnträsk stöter han på historier som ingen tidigare har berättat. I flera månader samlar han på sig material. På redaktionen betraktar de honom som försvunnen. De har annat att tänka på när tidningen är nedläggningshotad. Omslag, försättsblad och eftersättsblad har gjorts av den samiske konstnären Tomas Colbengtson. De tvångsförflyttade utgör sista fristående delen i den trilogi som inleddes med Fattiga som de voro och Separatorn Fattiga som de voro handlar om de legendariska samerna Stor-Nila och Lill-Docka. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i södra Lappland, i Norge och i straffarbetsfängelset Långholmen. Under Umeås kulturhuvudstadsår 2014 förekommer huvudpersonerna i en musikal (River stories). Separatorn skildrar släktingar till Stor-Nila och kulturkrockar mellan Sverige och Sameland i början av 1900-talet. De tvångsförflyttade är dagsaktuell samtidigt som romanen blickar tillbaka på omvälvande händelser under 1900-talet.